Gör hemskt ont!
Vilken röra!
Ibland är allt en enda röra, jag vet inte var jag ska börja, vet inte varför det händer, vet inte hur jag ska hjälpa.
Nåt har iaf ändrats och fort gick de!
Han har börjat känna sig utanför. Han känner att han inte har kompisar. Han har heller inte rätt verktyg för att lösa dom problemen på rätt sätt och inte jag heller, just nu iaf.
Man kämpar på och gör sitt bästa! Att gå på NPF-träffar har verkligen varit underbart. De är så oerhört skönt att prata med andra som FÖRSTÅR. Som ställer RÄTT frågor, dom har redan varit där. För hur många gånger jag än förklarar för föräldrar som inte är i min sits så kan dom inte förstår på samma sätt, de är omöjligt. Man kan nicka och hålla med. Jag förstod verkligen inte heller innan, sen kom de som en smäll på käften!
Nåt som irriterar mig nåt oerhört är när nån säger -Vi har nog alla en släng av några bokstavskombinationer!
Ghaaaa! NEJ!
Om ditt liv funkar, rullar på. Du klarar av jobb, skola, träningar, allt det sociala. Om dom elementen inte blir lidande i ditt liv, så NEJ!
Nu har iaf MPO hört av sig för att säga att jag inte behöver vänta på en kallelse dit, jag kan gå kurser på nätet i väntan på utredning. Under tiden man läser och övar hemma så får man en kontakt att prata med en gång i veckan.
Han frågade snällt när jag ville börja, jag va jäkligt snabb på att svara NU!
Hoppas detta ska hjälpa oss en bit på vägen.
Nu känner jag att de jobbigaste är att JAG inte har kunskapen att hjälpa honom med humöret och alla känslor som uppstår.
Han har alltid varit social och haft fullt med folk omkring sig, han hälsar på alla när man går över stan, blir fortfarande förvånad över att verkar känna veranda unge.
Men jag förstår skillnaden nu, även om han står där, leker och stojar med många andra barn så känner han sig utanför och ensam, han känner skillnaden. För är man inte som alla andra så upplever man nog att man är ensam.
Att höra sitt barn säga så gör hemskt ont!
Så nu läser jag något som heter AFFEKT
Alternativa perspektiv på utmanande beteende.
Förebygga problemsituationer
Förståelser för barnets inre utmaningar
Egna reaktioner och bemötande
Känsloskola
Ett behandlarstöd med kontaktperson. Man planerar när man ska läsa de olika kapitlen, göra hemläxa och svara på olika frågor, ta del av material.
Satte mig med introduktionen igår, bara i första videon tjöt jag. Va som att se ett reportage från vår familj. Jag blev inte ledsen, jag blev lite lättad. Lättad över att man inte är ensam, och beteendet och känslorna vi jobbar med nu är fler barn som stångas med. Lättad över att se att allt jag oroat mig över förmodligen har svar.
Jag förstod att han kan inte hjälpa hur han reagerar just nu, det är för mycket, det går för fort. Jag kan inte ta det personligt.
Nu blir det fokus på den nya populära citatet. " Barn beter sig bra om dom kan" , kör man Ferrari eller Volvo? Är målen man sätter upp rimliga? Framför allt se till att Ferrarin inte behöver köra av vägen och genomföra veckans hemuppgift.