Livrädd att tänka på de.

Jag är bortskämd med underbara jular!

Sen barnsben har jag pyntat gran i detta hus, då tillhörde det inte mig men min farmor och farfar. De är kanske max tre jular jag inte firat i detta hus och de av för pappa fick för sig att vi skulle utomlands istället. 

Jäkligt glad att jularna kan fortsätta här, granen står nästan på samma plats som då. Maten är exakt densamma och serveras i samma rum. 

Livrädd att tänka att det nån gång kanske ser annorlunda ut så de ignorerar vi och drömmer oss bort i granen. 

Har alltid varit förtjust i julgranar, ville va som Piff och Puff. Sitta på grenarna bland lampor och pynt. Det är nåt alldeles speciellt när den kommer in. Jag blir som ett barn men mina barn bryr sig knappt. När ska min besatthet av julen smitta av sig egentligen? Klart dom gillar julen men de känner verkligen inget behov av att klä den. Inte gillar dom Kalle heller, jag skyller på att tecknat inte längre är tecknat. Dom tror väl jag är uråldrig som kollade på såna där program som liten, animerat ska de va nu. 

Längst ner i farmor gran hamnade oftast alla våra smällkarameller vi hade knåpat ihop, och gömde sig i dom va nästan alltid en polkagris. 

I år blev det den smalaste gran jag någonsin tagit in men ville ha en klassiks hederlig variant. Mest för lukten och det passar med en sån gran här. Lite dekorationer jag haft på jobbet fick följa med hem men sen har jag fått för mig att pyssla mycket så de är många olika hemmabyggen i årets gran, som hängen i guld och ärtor av guldigt kräppapper och pärlor. 

Nu börjar den spända väntan, till då klapparna ligger under och julskinka doftar. Längtar!