De va en gång

Jag har ett tag känt att min logga inte har passat mig. Bara svart och vitt, jag vill ju ha färg! Har följt Elin Hägg ett bra tag å slängde iväg en förfrågan om hon kunde hjälpa mig. Som tur va sa hon ja. Tycker våra stilar passar varandra och hon förstod vad jag ville ha. Tyckte oxå de va viktigt att ha med est 1987 för de va ju faktiskt inte jag som startade detta företag, de var farfar back in the day. 
Företaget har aldrig hetat Danielssons krukmakeri på riktigt, de är bara nåt folk har sagt. 
- Jag är nere på Danielssons krukmakeri. 
Å det har hängt x antal gubbar nere hos farfar genom åren. Där hängde de på morgonen, drack kaffe å talade skit. 
        
        
       
När farfar hade sitt företag igång hette de Jordnära ting, vilket passade honom perfekt. 
Över butikens dörr satt däremot en skylt i trä någon gjort och gått ner med till honom och på den stod det Danielsssons krukmakeri. Tyvärr fick vi ta ner den då några jätteroliga personer tyckte de va kul att ta bort bokstaven r. Så halva skylten finns kvar å den satte jag upp på det farfar kallade skrytväggen. Där samlade vi utklipp från tidningar mm. Jag sparade de mesta och gjorde som en tavelvägg av de. 
        
      
      
Jag kan inte riktigt säkert svara på exakt vilket år han började dreja. Vet att han gick en kurs, blev kvar där och slutade med att han va läraren. Vi brukade smyga utanför fönstren när han hade kurser å spana in på vad dom gjorde. Då jobbade han samtidigt som bildlärare på skolan. Fick va med på en lektion en gång, varför vet jag inte men minns de som sjukt spännande och nervöst för alla va ju så gamla (högstadiet) haha. 
      
    
      
Efter ett tag byggde han sig en drejskiva å hade i garderoben hemma, där satt han å övade. 
När dom flyttade till Norra bergen där jag bor nu, fixade han dit skivan och en ugn och hade sin verksad ute i boden. 
En del frågar mig varför jag inte gör de.... Å de kan jag tala om, för jag skulle inte få ett skit gjort om jag jobbade hemifrån. Jag skulle bara se allt annat som behövdes göras. Jag vet oxå att farfar till slut tyckte de va jobbigt att kunder kunde komma lite när som i veckan och på dygnet för att införskaffa sig en kruka.
      
      
    
Till slut hamnade han i en liten verkstad bakom en pizzeria i stan, därifrån har jag väldigt svaga minnen, men dom finns. Minns han som väldigt skäggig då, haha. 
Denna bild är därifrån (tror jag)
     
       
1987 va de dags för nyinvigning av hamnmagasinet där det skulle bli hantverksbodar. I en av dom , den jag sitter i nu (est 1987) blev farfars sista stop. Där blev hans atelje/butik. Butiksgrannar har bytts ut otaliga ggr men krukmakeriet står kvar. Jag kommer så väl ihåg att man sprang där nere, ena grannen brände i trä och i den andra butiken som satt ihop med farfars så man kunde gå in bakvägen där fanns en glasblåsare. Tänk att få hänga sådär när man va liten, de va grejer de. Minns oxå att när man skulle sälja korv med klassen för att dra in lite pengar då va de utanför farfar man slängde upp korvmojjen. 
      
      
    
Han har haft ett antal olika utställningar i landet, skapat utsmyckningar i staden, de har gjorts en tv serie om hans drejande vid namn Händer med lera. Han va även den som fick kommunens första kulturstipendium 1977. 
     
      
     
Jag däremot hittade tillbaka till skapandet runt 2010 skulle jag tro. Hävde mig ner en morgon å fick för mig att dreja mina julklappar efter de blev jag kvar. Så vi hann jobba ihop många år innan han blev tvungen att sluta. För ja det slutade med att vi fick gömma nycklarna när han till slut fick diagnosen dement. Drejning va allt för farfar och även om minnet svek så tog de lång tid innan viljan att dreja försvann. 
I den vevan va jag mammaledig med Jack och efter att ha talat med pappa om att satsa på keramiken så började jag renovera för en nyöppning 2018. 
       
      
När man står där mitt i den värsta skiten, för farfar slängde inget å då menar jag inget så ringer telefonen och pappa berättar att han fått cancer. 
Sån förbannad jäkla panik det blev i mitt huvud, bara några månader efter att farfar blev dement fick pappa cancerbesked och jag skulle öppna om några månader. När jag tänker tillbaka på de nu så fattar jag inte att jag fortsatte men samtidigt fick det mig att tänka på annat och de fanns inte på kartan att pappa inte skulle bli bra igen. 
Jag öppnade med pompa och ståt, va så glad och sjukt nervös över hur de skulle gå. Farfar hamnade till slut på hem men ibland tog jag med honom ner för att få dreja. Dom takterna satt i, de är inget man glömmer. Jag har fortfarande kvar dom sakerna. 
       
      
      
Under den här perioden kan jag inte säga att jag mådde speciellt bra men vi är ju som vi är i den här familjen, man kör på... 
2019 går pappa bort, då spårar det! Mår skit, jobbar på, flyttar från barndomshemmet till farfar och farmor gamla hus. 2021 går även farfar bort. 
       
Jag kan säga att jag är verkligen inte samma person nu som jag va när jag startade denna resa, så sjukt mycket har hänt. Men jag står här och önskar så in i bengen att dom skulle se mig nu. Jag vill att dom ska se vad vi faktiskt lyckades skapa innan dom försvann. Har jag fixat dom här åren så kan det bara gå åt ett håll, uppåt!
      
      
Jag är mer pepp än någonsin förut, jag mår bättre än jag någonsin gjort, ska läggas till att de har jobbats hårt för de, är inte bara når som sker av sig självt och de har varit en knepig känsla att komma överens med. Det har (mest i början) gett mig skuldkänslor att jag börjar må bra, är svårt att förklara men jag tror att har man förlorat någon som står en nära så blir livet orättvist på nåt sätt. Jag vet innerst inne att dom skulle va stolta och när jag saknar dom som mest så vill jag bara göra ännu bättre ifrån mig. De ger mig fortfarande sån energi att tänka på hur dom skulle gjort och hur dom levde. 
Underbara förebilder och med många lärdomar och minnen för livet så får vi nu se var detta tar mig. 
      
     
Spännande!
P.S. Missa inga släpp, få tjuvtittar på kommande keramik och ibland även rabattkoder. Skriv gärna upp er på mitt nyhetsbrev som ni hittar lite längre ner på hemsidan. Glöm inte att bekräfta mailet ni får efter registrering. 

2 comments

  • Så fint att få følgja din væg her..och du kan verkligen vara stolt..jag tror dom ser dej och er med dej..Før oss i fam var KarlHerbert synonymt med sommer och Askersund..och jag er veldig glad før att jag har hans keramik frå olika tider och stilar.
    Allt det besta till dej med lykka i allt du gjør.
    Varm helsning Mary Anita

    Mary Anita Kjøndahl
  • Så fint att få følgja din væg her..och du kan verkligen vara stolt..jag tror dom ser dej och er med dej..Før oss i fam var KarlHerbert synonymt med sommer och Askersund..och jag er veldig glad før att jag har hans keramik frå olika tider och stilar.
    Allt det besta till dej med lykka i allt du gjør.
    Varm helsning Mary Anita

    Mary Anita Kjøndahl

Leave a comment