Smygkollar över disken

Mitt jobb, mitt älskade jobb. 

Både yrke och lokal har gått i arv. Farfar va först på plats när dessa lokaler skulle bli hantverksbodar, tror de va 1986 så jag va 4 år. Ingen renovering har skett sen dess så de har några år på nacken, mycket av farfars saker har jag såklart sparat. 

Ateljén växer och butiken kryper som det är just nu men många går gärna bakom och är nyfikna på den delen oxå. Dreja på sommaren är som att va ett djur på zoo, haha. Gör mig inget, roligaste är alla gluttande barn som smygkollar upp över disken. 

Drejskivan är inte farfars gamla, la en slant på en ny för några år sedan och lånade ut hans gamla. Hittade en gamla bild på när han drejade hemma så de va nog 70tal och på bilden kan man se hans hemmabyggda skiva som man använder till att dra bort lera från händerna, den lever kvar, dock inte så rak längre. 

Ugnen är oxå ny, de första jag köpte när jag startade. Hans va verkligen knappt i funktion så de gav jag bort bara man kom å hämta dom. Inte superlätta att flytta på!

Varje gång jag tvättar händerna spanar jag på dörrkarmen där vi mätte våran längd som små. Lillsyrran va alltid längre... Nu vill Jack och Mio alltid stå där när dom kommer ner. Fina minnen. 

I denna lilla lokal gör jag i stort sett allt som har med mitt företag att göra, inte fakturor å sånt men allt annat. Skapar, säljer, packar ordrar, fotar och tar mig en lunch. 

Ibland upplever jag de som hemskt trångt och funderar ofta på hur jag skulle kunna göra för att få ut de bästa av lokalen, ändrar lite varje år. Förra året skaffade jag nya hyllor, dom har varit riktigt bra och man får plats med mycket, torkande muggar, glasyrer och färdiga alster. 

Nu har ni fått en liten närmare inblick "bakom kulisserna" Butiken tar vi en annan dag.