NPF, MPO, BUP...
Bokstäver och ord man ser numera, NPF, MPO, BUP (och en liten bild på en liten skit från de glada 80-talet)
Jag har varit på min första NPF träff. De som sägs där, stannar där men ursäkta språket, jävlar va skönt det va att ventilera med föräldrar i samma sits. Föräldrar som förstår, har samma eller har haft samma saker att oroa sig för. Man är tydligen inte knäpp, vi måste bara ta familjelivet på ett annat sätt. Det va en oerhörd lättnad att gå dit faktiskt och glad att det finns en sån grupp här.
Ett brev har även kommit från MPO. Aldrig i mitt liv har jag hört talats om de. Men där erbjuds iaf kortare insatser för att lära sig om de svårigheter man kanske har gällande hantering av känslor m.m.
De känns bra att man får lite hjälp under tiden man väntar på denna utdragna utredningen som hade en väntetid på 19 jädra månader. Dock ska vi få iväg en remiss till privat klink så de går snabbare.
Han får väldigt bra stöd i skolan nu så det känns iaf lugnare och tryggare, det går åt rätt håll. Träningarna är jag numera med på och har varit hela vintern, nu är vi nere på kanske ett utbrott istället för tio, en jäkla bedrift måste jag säga! Skam den som ger sig.
Nu är vi mitt i sportlovet och de innebär fullt fokus på sysselsättning och att försöka hålla kvar lite rutin, iaf på morgonen. De är det viktigaste, annars kan resterande dag sluta hur som helt.
Tyvärr är jag inne i en period där jag oroar mig massor om hur han ska uppfattas och misstolkas av andra. De tar upp alldeles för mycket av min hjärna och jag försöker att inte oroa mig i onödan. Händer det nåt så tar vi de då, kan ju fasen inte oroa mig för saker som inte händer men jag vet ju oxå att alla inte kan förstå, de kan jag heller inte begära.
(Texter från Magister Nordström)