Känsligt ämne och favoriter

Jag delar ju ofta med mig av HUR  jag skapar i leran. Märker mer och mer att de kan vara känsligt. Känsligare än va jag trott. 

Jag tycker det är en skitviktig del i processen. Det är inte bara nåt som står där på bordet med kaffe i en vacker morgon. Icke sa nicke. Därför tycker jag det är viktigt att visa hur det faktiskt går till innan muggen står färdig på kundens bord för det görs inte av en maskin direkt. 

De är en jäkla resa dit och det har även varit en resa att lära sig ett yrke från början, de är ju inte så att man testar en gång å sen kan man, jag lär mig fortfarande. Man som i de flesta yrkena måste öva utav fasen innan de sitter. 

Har såklart varit till min fördel att farfar redan jobbade som keramiker, de ska vi inte sticka under stolen med, han va även en bra lärare med konstigt nog mycket tålamod (för det är inget vi i släkten egentligen har) Många tror nog att vi har det, många säger till mig - Din farfar va så lugn. De fanns inget lugnt i min farfar, nåt va tvunget att hända hela tiden, inte sitta still. Jag är nog likadan även om jag lugnat mig med åren. Förr ville jag varken ha tyst omkring mig eller vara själv nu när det händer uppskattar jag de massor och jag älskar att vara själv på jobbet :)

Med farfar som lärare va det nog oxå väldigt högt i tak när man blev förbannad under en drejning å ville skrika rakt ut eller bara kasta leran i väggen, för ja de hände mycket i början:) 

(bilderna nedan är från när farfar hade blivit dement men ibland kunde han ändå följa med ner och dreja)

Men skam den som ger sig, jag lärde mig till slut.

Inte bara de, man ska även lära sig att driva ett företag. En helt annan uppgift. Jag börjar gilla de mer och mer men kanske är för jag lär mig hela tiden.

Pappa började lära mig den biten av företaget. Kommer väl ihåg när momsen skulle in första gången eller när han lärde mig bokföra, allt genom telefonen på kvällarna (då vi inte bodde nära varandra) oj, oj, oj, de va inte lätt. Siffror har aldrig varit min grej och de va så frustrerande. Fortfarande har jag massor att lära mig här men klurar faktiskt på att leta på nån passande kurs till nästa år. 

Tillbaka till den känsliga delen.

Jag får ofta frågor om var köper du dina glasyrer? Hur skapar du den där? Hur högt bränner du? Var handlar du?... 

Varför skulle jag då inte svara på dom frågorna, kan jag svara så gör jag ju de. En gång i tiden undrade jag samma saker å fy va trist om man inte fått hjälp av nån då. Märker att en del tänker -varför ska jag berätta sånt för en konkurrent men man kan ju oxå  se det som att man hjälper en kollega. 

Ok, om man har nåt eget hemligt hemmaknåpat recept på glasyr och gör alla sina egna glasyrer själv, de är väl en sak men om jag köper en burk glasyr från en grossist som det finns hela nätet fullt av och inte vill dela med mig av de, va är de för sätt? Inget sätt jag vill ha och jag blir vansinnig när andra är så snikna. De enda dom frågar efter är -Vad heter den glasyren?!? Jag lovar att den personen som frågar inte kommer ta dina kunder ifrån dig, det är nästan omöjligt. De kommer förmodligen inte heller tillverka något som är exakt en kopia av din och gör dom de så tänker jag (just nu iaf) att de är på deras samvete. De blir deras jäkla karma!

(nedan ser ni liiiite av farfars all konst. Ni ser oxå att vi har inte riktigt samma färgskala:))

Min syster som har en godisbutik på gotland, frågade en annan godisbutik varifrån hon hade köpt in en produkt ifrån. Människan vägrade svara för hon ville ha ensamrätt. Gaaahhhh.... Om den butiken nu inte ligger vägg i vägg med syrrans så kan jag inte förstå de. Kommer hon ta dina kunder? Svaret är garanterat nej. Hjälp varandra. De är GODIS! Samma sak hände mig och det teet jag säljer, dam kommer in å säger sig ha blivit lovad ensamrätt till de. Förmodligen så vill väl producenten ha så många återförsäljare som möjligt! Hur ska dom annars kunna tjäna pengar...?

Man ska såklart inte härma nån rakt av, de är inte vackert, speciellt inte om du ska sälja de vidare. Värst är när stora företag ser nåt hantverk och sedan börjar massproducera de. Det ser man ju tyvärr mer och mer av. De stora kedjorna märker att hantverk blir allt populärare och försöker få massproducerat att se ut som hantverk, blä! 

Jag inspireras massor av andra keramiker och får ideer genom att titta på andra mest hela tiden men man ser till att göra det till sitt eget. För i slutändan så handlar det om att testa sig fram, hitta sin egen grej. De har jag ju inte börjat gjort fören nu förresten så de kan ta en jäkla massa år! 

Nu har jag iaf samlat ihop några av mina favoriter här nedanför. Lera, färg och verktyg. De som förutom drejskiva och ugn är det jag använder varje dag i mitt jobb. 

Favoritleran och verktygen jag använder mest vid drejskivan. En vit lera med lite chamotte i och en med lavafläckar. Lera köper jag från Lermakeriet. 

Dekorfärg oxå från Lermakeriet, bla det jag gör prickar med och verktyg för att sätta fast öron och göra mönster med. 

Glasyrer, har ju nästan helt gått över till penselglasyrer nu och började med Amaco. Nu gillar jag nog Mayco och Spectrum mest, de köper jag oftast från 1240design.

Såg många använda sig av sån fjäderpensel till dessa glasyrer, jag har aldrig gillat dom så de svarta på bilden har blivit mina favoriter. och på bilden nedan ser ni verktygen till prickarna. 

Hur man än vrider och vänder på det så är det ett känsligt ämne, det är något du som hantverkare/konstnär lagt ner all din tid och själ åt. Så det blir personligt på nåt sätt. 

Och som folk säger till mig ibland, att leran kanske sitter i blodet. Ja kanske, mina barn springer iaf runt bland leran nu precis som jag gjorde en gång i tiden.