Julens kronjuvel
Granen, denna fantastiska gran!
De är väl ändå höjdpunkten med julen.
Nåt jag tycker är det viktigaste och de är inte bara att haffa första bästa man ser inte.
Jag tycker att välja gran är precis skitmysigt och roligt, resten av familjen blir till Grinchen under detta uppdrag, hur kan min julpepp inte smitta va sig!?!
En av Jacks första jular och han talade gärna med granen av nån mystisk anledning.
Förra året satt ungarna kvar i bilen, hahaha. Andreas måste lämna bilen, hålla fram alla granar som jag tycker ser intressanta ut så jag kan se från alla håll och vinklar, en jäkla resa helt enkelt. I år följde inte ens Mio med och Jack va mer intresserad av nätet granen ska in i.
De finns möjlighet att hugga egen gran men sen de året när pappa kom hem med en kungsgran har jag jättesvårt att gå tillbaka till den klassiska varianten. Jag å syrran stod som fågelholkar å stirrade på denna amerikanska disneygran. Vilken lycka!!
Här är en av granarna som tog plats i vårat gamla hem och pappa va med. Ett gnisslade tåg prydde toppen på den tiden.
De jag saknar med vanlig gran är egentligen bara lukten, men tycker de barrar för mycket och grenarna orkar verkligen inte mycket pynt.
Här en klassisk gran, första julen på Norra bergen.
Förra året hade jag svårt att bestämma mig om jag skulle klä den eller ej, tyckte den va så fin i bara lampor. Den kläddes iaf och till nyår slet jag ner allt och letade istället upp allt guld jag kunde hitta så den fick nya kläder.
Nu är årets gran på plats och om nån under var jag har tagit vägen så är det förmodligen vid granen ni hittar mig.