Kan man tacka ja till allt?

Jag har genom åren lärt mig att säga nej.

I början tackar man ja till precis allt! Även sånt som inte passar en eller som man inte ens tycker är kul. Farfar va likadan och de va inte alltid beställningarna blev färdiga, tror de kan vara nåt som sitter kvar i mig. 
    

Man jobbar ju på nåt sätt mot att inte behöva känna att man behöver tacka ja till allt. 

När hjärnan väl fattar att man kommer ändå inte kunna uppfylla alla önskningar och få alla nöjda så är det lättare att släppa. 
   

Nu tar jag i stort sätt inte emot nåt. Visst, dyker en spännande och rolig förfrågan upp som jag mer än gärna testar då kan jag absolut försöka få fram nåt men om jag inte vill och har massor av annat att skapa då är det ett nej man får. 

Många kan nog tro att man har mycket tid nu. Sommaren är slut, inte så mycket spring i butiken men de är oxå nu man kan jobba upp ett lager. Butiken ska fyllas på nytt, även i Visby. Lite nytt vill man påbörja och pang så är julen här (har nu i dagarna precis kommit fram till min julskyltning) så den ska snart börja skapas. 
   

Man har ju valt det egna och kreativa yrket, mycket pga av just friheten att få skapa de man vill. Att utgå från sig själv, vad vill jag göra? Hur vill jag uttrycka mig? Om kunder sen uppskattar de man gör så är det verkligen trevligt men man kan oxå göra missar, man kan göra saker som ingen fattar sig på eller vill ha men de är sånt man lär sig av och man ändå ville prova. 

Skulle jag tacka ja till alla önskningar så skulle jag inte få göra nåt annat. Sätta öra på den, byt färg på en annan. Dreja den högre, den andra bredare. Inget guld där tack, ja ni fattar. 
  

Just nu står jag i valet och kvalet om guld på höstmuggen. Några skriver ju ibland att de vill kunna värma på kaffet i micron, ska jag skippa guld för de? Känner att det blir ju superkonstigt, då är det inte längre samma mugg. Vill nog innerst inne slänga på några prickar guld, guld ger det där lite extra till höstens färger. 
Snart får ni se vad jag kom fram till.